Den var också svår. Har funderat mycket på om jag haft några avgörande stunder under året.
När vi insåg att doggen D inte mådde bra och att medicinen inte hjälpte var så klart avgörande på ett sätt. När veterinären inte rekommenderade att vi skulle testa något annat. Då insåg vi att det var dags. Vi förlorade vår fyrbenta familjemedlem och det har blivit väldigt tomt.
Ibland kommer jag på mig med att tänka att vi glömt fixa hundvakt när vi ska någonstans. Eller att vi inte kollat vem som tar henne när vi ska på semester. Men så slår det mig att vi har ingen som behöver hundvakt längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar