Sammanbrott & stolt mamma

Ah, jag är så känslig! Och det var inte det att jag fick ett nästintill-sammanbrott precis innan det var dags för premiärförställningen av L:s teater och hon plötsligt inte hittade sin svarta tröja som hon har i föreställningen, och så klart bara äger en enda helsvart långärmad tröja.. Nej, det var inte därför jag var känslig.

Jag fick tårar i ögonen när slutscenen på föreställningen var avklarad och alla barnen gick in två och två för applåder. Och när alla stod på rad och R och jag gick fram till L med en bukett röda rosor - för det är ju klart att man ska få en bukett blommor när det har varit premiär!

Hon ser så liten ut där på scenen, omringad av äldre teaterkompisar. Och då är hon ändå längst av de tre yngsta tjejerna. Men hon kämpar på. De syns att hon vill och att hon tycker att det är kul. Hon tar i ordentligt i danserna och försöker sjunga högt och starkt. Min stora lilla tjej! Jag är så stolt över henne!

Och nej, den svarta tröjan hittades inte...