Ännu mera crap...

Båda två sover oroligt bredvid mig. Jag vet att jag borde ta varje chans till sömn och återhämtning. Men jag kan inte..

En har svårt med andningen och jag medicinerar gång på gång. Den andre vaknade plötsligt till, rusade upp men hann inte. La en stor tömning på badrumsgolvet. Fan. Jag var helt säker på att det var över för för denna gången. Förmodligen otroligt, otroligt, otroligt dumt att ge henne kebab till middag ikväll, men det var det enda hon ville ha och hon var ju så pigg...

Jag vet att jag borde blunda. Men jag kan inte. Mitt hjärta gråter över att mina älskade barn inte mår bra. Jag har lite panikkänsla över att jag förmodligen kommer att behöva åka in till barnakuten med R om inte andningen blir bättre. Och att jag då kommer att behöva slita upp L också... Pappa J är på resande fot och kommer inte hem förrän imorgon kväll.

Jag borde sova, men jag ligger på helspänn. Jag vet att jag borde blunda och samla kraft.