Sprutskräck

Har tidigare pratat med L om fästingar och att vi kanske ska ta sprutor för att inte riskera få läskiga sjukdomar av fästingarna om de sätter sig på oss. Hon började gråta bara vi pratade om det, av rädsla över att det skulle göra ont. Antar att senaste sprutincidenten satt sina spår..

Jag försökte berätta för henne att hela familjen ska ta vars en spruta och det förmodligen skulle göra lite ont, men bara en liten stund. Och att vi skulle köpa glass direkt efteråt. Och om hon var superduktig och inte kämpade emot så skulle vi åka till leksaksaffären också.

Som tur var berättade jag inget för henne då vi skulle ta TBE-vaccinet förra veckan, eftersom det blev inställt. Idag var det dags igen och jag berättade inget förrän jag satte på Emla-plåstret när hon duschat. Hon blev lite rädd men vi försökte peppa henne.

Och det gick bra! L och jag började inne hos distriktssköterskan. Jag tog första sprutan. Var lite rädd att jag själv skulle tycka att det gjorde ont och inte kunna dölja det för L. Men det kändes inte alls. Sedan var det L:s tur och hon ville så klart inte, men det gjordes snabbt. Hon vill inte riktigt erkänna att det inte gjorde ont, utan säger att det gjorde liite ont. Men det är ju ok :-)

L bytte plats med R och han fick sin spruta innan han hann förstå vad som var på g. Båda barnen skötte sig superbra och var så klart berättigade en present!

Eftersom vi inte skulle hämta R idag så hann L och jag först köpa en glass till henne och sedan ett besök i leksaksaffären efter skolan.

L vet inte att vi ska göra om hela proceduren om en månad, men jag har förberett henne lite genom att säga att nu behöver hon ju inte vara rädd nästa gång eftersom hon vet hur det känns. Hon är ok med fler sprutor bara hon får bedövningsplåster, säger hon ;-) Hoppas bara att hon kommer ihåg det om en månad!