Många verkar tro att Carola är min stora idol, men så är det inte riktigt. Dock är hon den första jag kommer ihåg i melodifestivalsammanhang. När jag nu kollar bakåt i tiden så har jag inget mello-minne innan 1983 (kanske inte så konstigt eftersom jag var typ 6,5 år när Carola vann med Främling. Helt ärligt så minns jag inget annat bidrag från det året heller… Men Carola blev då min stora idol och farmor och mormor skickade planscher från veckotidningarna till mig så rummet var i princip tapetserat med Carola (och sedan även med Herreys).
Från 1984 kommer jag inte heller ihåg någon annan än Herreys och deras gyllene skor. Rickard var den som jag tyckte var sötast.
1985 började det hända saker. Kikkis ”Bra Vibrationer”, Dan Tillbergs ”Ta min hand” och Pernilla Wahlgrens Piccadilly fastnade. Men min favorit var nog ”1+1=2” med Bel Air, vilka jag inte alls kommer ihåg förutom att det var 2 tjejer (eller 3..) i svartvita kläder. Min vän V mimade till Pernilla W på roliga timmen. Själv fick jag med mig en annan kompis på just ”1+1=2”.
1986 var året då bidragen visades som musikvideos och jag blev småkär i Fredrik som sjöng ”Fem i tolv”. 1987 fanns det flera favoriter, ”Alexandra”, ”Hand i hand” och ”Fyra bugg och en coca-cola”, men det var ”Dansa i neon” jag sjöng på roliga timmen det här året..
1988 tror jag var året då jag började gråta för att Tommy Körberg vann med ”Stad i ljus”. Fast just nu minns jag inte alls vilket bidrag jag ville skulle vinna..
1989 var det många godingar igen, men den jag sjöng allra mest till och såg flest gånger på det inspelade vhs-bandet var ”Nattens drottning” med Haakon Pedersen och Elisabeth Berg. Och jag kunde faktiskt sjunga de höga tonerna precis som Berg :-D Men det var då!
5 kommentarer:
SVT skulle anställt dig som mello-bloggare. Du är ju rolig och intressant och kunnig inom ämnet!!!
Fick en stunds relax för mamma har kommit hit så jag "slapp" natta tyra.
kram kram
Åh vad härligt med nostalgi. Jag var 2 år då de gyllende skorta men kunde varje ord i låten och dnsade som aldrig för hihi. Och fyra bugg och en coca cola sjöng jag på dygnen runt, oftast uppe i äppleträdet. Måste ju fixa dessa låtar nu.
Kramar
Åhhh, jag började gråta när Herreys vann Eurovision Song Contest, ja tror att det var min tills då lyckligaste stund, haha.
PS: Svar ja, jag ska föda här i Singapore, det är lite spännande, men vården här är exemplarisk (oftast bättre än i Sverige) så jag är rätt lugn...just nu ivarjefall:)
Kram Gunilla i Singapore
Det här inlägget skulle kunna vara skrivet av mig! Flyttade till Sverige sommaren 83 så av naturliga skäl har jag inget minne av den festivalen. 1984 såg jag inte heller, vi visste nog inte att det fanns någon Mello. Men 1985 var jag på fest med mina föräldrar och deras tonåriga dotter introducerade mig. Och sen var jag fast =)
Men Bel Air hade inte svartvita kläder! http://www.youtube.com/watch?v=aaOhFYmlyao
KRAM!
Potatishäxan, nej men se där! Minnet spelar en ett spratt! Det var nog vi som hade svart/vita kläder på roliga timmen :-)
Skicka en kommentar