Tror på Gud

Idag tappade jag min husnyckel.. Insåg att den inte låg i min jackficka när jag skulle köra och hämta posten på jobbet... Fick lite smått panik och letade igenom hela jackan, byxfickor, väskan, kollade i bilen men nej... Det var ju bara att traska ut i regnet och gå samma runda som jag gått imorse med D. Jag vet att jag strulade en del när jag skulle åka hemifrån, tog fel bilnyckel och fick gå in igen, tappade sedan mobilladdaren på marken i mörkret osv, jag jag levde lite på hoppet att om jag inte skulle hitta den så kanske, kanske den kunde ligga hemma i singeln på vår uppfart.

Jag gick där på cykelbanan och kände att hoppet mer och mer försvann. Kom fram till stället på en stor gräsmatta där D tidigare gjort sina behov. Sådana behov som gjorde att jag behövt plocka upp en påse ur fickan. Ur den fickan där jag hade husnyckeln.

Jag började söka av gräset, gick fram och tillbaka med små steg och blicken riktad neråt. Nix. Jag hittade den inte och insåg att det var hopplöst att veta var jag egentligen skulle leta. Ställde mig och gav området en sista blick. Och då. Plötsligt - rakt framför mig - så såg jag den! Aldrig har min nyckel varit så blank och fin som där den låg i det gröna gräset medan regnet föll på den. Då tackade jag Gud. Och nu har jag köpt en Trisslott. En dubbeltriss. Puh!