Vi tog färjan till Helsingör, och på vägen dit ramlade kusin H i rulltrappan när han smet dit. Det kunde gått illa, men som tur var hände inget utan han blev bara rädd. Jag hade pratat med L innan om att hon måste lyssna på mig och sa jag kom så skulle hon komma. Sa jag stanna så skulle hon stanna osv. Gissa om hon stannade när jag sa att hon skulle stanna och släppa fram några damer till rulltrappan?!? Nix. Jag fick helt enkelt bli trista mamman och bli arg.
I Danmark åt vi korv på torget. Ha ha, den där korvmojen fanns inte där när jag var tonåring och åkte dit och satt och drack... Det hade kanske varit bra om man fått i sig en grillad korv då annars :-) Och så blev det glass för barnen innan vi tog båten hem igen.
Tillbaka i Sverige åkte vi till brandstationen där det var öppet hus och barnen fick klättra in i brandbilar och ambulansen osv. Sirenerna ljöd och vatten sprutade. Det L tyckte var mest spännande och intressant var just ambulansen. Hon la sig på båren och låtsades vara sjuk. Vet inte varför det var mest spännande. Kanske var det för att det fanns en sån där klämma som man sätter på fingret för att kolla syremättnad, och en sådan har hon ju haft när vi varit på sjukan för hennes astma.
Efter brandstationen och lite fika så blev det matning av ankor och lek på lekplats innan kinamat, film och discodans. Jag fick lova kusin H att nästa gång han kommer ska vi ha disco och popcorn. Gissa om det var en trött tjej som somnade framför tv:n när kusinerna hade åkt hem? Och gissa vad det första L sa på morgonen var?
"Ska vi ha discokula med H idag?"
Och om lördagen gick i bråkets tecken så gick söndagen i mysets tecken. Vi bråkade inte en enda gång och vi hade bara jättekul och mysigt. Vad sjutton är det som gör att det växlar så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar