Söndag

Jag vet inte varför det är så, men jag har alltid en tendens att stanna kvar uppe väldigt länge när det är någon typ av partaj. Jag kan liksom inte gå och lägga mig, för tänk om jag skulle missa något?! Tänk om några andra får för sig att kila iväg och ta ett nattdopp och jag inte är med på detta roliga upptåg? Nej, så jag sitter alltid kvar som en av de sista och det är riktigt jobbigt nästa dag när klockan ringer.

När jag precis hade upptäckt att jag var gravid med L så var vi på en 30-årsfest med övernattning. Efter att första glaset med vin hade bytts ut mot alkoholfritt vin som jag hade på rummet så var resten av kvällen en piece of cake. Så länge man har något i glaset är det ingen som reagerar på vad och och det var lätt att kila in på rummet och fylla på nytt vid behov. Jag sjöng singstar och snapsvisor för glatta livet och jag kände mig tom berusad!! Morgonen efter kände jag mig också riktigt bakis och var tvungen att dubbelkolla etiketten på mitt alkoholfria vin, men det är en en annan story... Framåt morgonkvisten var det ett ganska nedbantat festgäng som satt kvar i den ljumma sommargryningen och sjöng grova visor. Festföremålet i fråga, något överförfriskad, uttryckte att "ingen skulle ju sitta här om han/hon var nykter!". Och där satt jag. Så klart. Nykter. Japp, sån är jag.

Likaså var det jag, Katti, Ingelalala och Wojtan som stängde stället i lördags. Och det kändes igår när det var dags för amerikansk brunch... Men det var bara att bita ihop.

Hade som tur var resesällskap med mig i bilen söderut. Rebecca fick stå ut med mitt pladder hela vägen till Hbg. Utan sällskap hade det nog funnits en viss risk att jag hade blivit för trött för att kunna köra..

Väl hemma blev det lite pussar och kramar, uppackning och omstyling innan det var dags att bege sig till kräftskiva! Och tror ni att jag ville gå hem tidigt??