27 juli 2009

Ett gnälligt inlägg

Detta inlägget borde nog aldrig publiceras egentligen, för det är bara mina tankar som måste komma ut ur huvudet.

Just nu känner jag att allt känns väldigt trist. Alltså, egentligen inte, för jag har en underbar familj, semester och träffar en massa härliga vänner. Men jag känner mig nedstämd idag. Tror att det kanske till viss del beror på att jag nu har mindre än 2 veckor kvar av min semester. Sedan känns allt så himla ovisst, vad ska jag göra på mitt jobb i en hel månad? Innan jag slutar där?

Och så känns det som J är mycket bättre än mig på att ta till vara på sina egna intressen. Jag vet inte när jag scrappade senast.. Och det skulle vara helt underbart att få åka och bli omhändertagen. Lite massage, kanske en ansiktsbehandling, en fotbehandling eller en sminkning. Att bara få bli ompysslad. Idag var J hemma mindre än 30 minuter, och åt, för att sedan åka till sjöräddningen. Visserligen är han inte alls speciellt aktiv där längre, men man blir ju ändå ganska uppbokad när han har jour. Jag kan inte själv åka iväg en runda för mig själv, för han kan ju inte vara ensam med L om larmet skulle gå. Han kan inte heller ta L och åka till ex affären, för tänk om larmet skulle gå? Han kan åka själv och handla, men ibland skulle det vara skönt att vara lite själv. Speciellt nu när jag har semester och umgås med L hela dagarna och J jobbar. Inte för att jag inte vill umgås med L, det är underbart, men det är ändå skillnad att få vara helt själv en liten stund..

Till råga på allt så var det några jäkla småkryp på makens jobb (snart kan jag skriva "jobbet" för då är det ju mitt också :-) ). Jag hade hängt min vita kofta innanför dörren och när jag skulle ta den var den full av minismå djur som ser ut som milimetersstrecken på en linjal ungefär. Pyttrsmå. De var överallt, troligtvis i luften precis utanför dörren där på jobbet, och dörren var öppen hela dagen. Hur som helst, jag tog inte på mig den där koftan, för jag blev lite äcklad, men det kliar ändå precis överallt på mig nu. Och det är nu tre timmar sedan jag såg dem. Måste nog gå och ta mig en dusch när jag ändå ska natta L.

Det enda positiva just nu är att jag just gjort dagens goda gärning - köpte två påsar te av två säljande brottarkillar som skulle åka på träningläger till Polen. Ska kanske ta mig den där duschen nu och fixa mig en kopp te sedan. Och hoppas att L vill somna fort och lätt ikväll..

2 kommentarer:

Ingela la la sa...

Såna där dagar har man ibland.. Dom kommer och går.
Jag är rätt less på det här med att vara med barnen HELA tiden, fast här är det nog mer mitt fel för jag är så van att vara själv med dom. Jag har varit mammaledig för länge nu jag behöver ombyte.
Så där.... då har jag gnällt lite jag med ;)
Hoppas du får en skön kväll vännen.
Kram

Wojtan sa...

Hej

När jag läser ditt inlägg känns det som om det inte är så konstigt att du "gnäller".
Att aldrig få göra något på egen hand är frustrerande. Och att anse att handla utan barn är egentid är ju helt tragiskt.
Finns det någon lösning?
Ska det fortsätta vara så här framöver?
Du MÅSTE få tid till dina hobbyn också, annars är det väldigt lätt att man går och blir bitter.

Kram Wojtan