Love, blåmärke och gräs

Idag är det en sån där dag igen när jag bara vill love-boosta min lilla prinsessa!! Även om hon är busig och tjurig ibland så ÄLSKAR jag när hon får mig att skratta! Och jag älskar faktiskt när hon får mig att gråta också, för då inser jag hur stor kärleken faktiskt är. Idag kunde det blivit lite tårar (för mig, det blev det för L), för lillskruttan hade för bråttom på dansen och halkade och åkte med huvudet in i ett elementrör - fast det blev bara ett litet märke över ögat.

Och idag borde jag ha dåligt samvete över att jag körde med en "vit lögn" som jag inte skulle fått "Pris för bästa mamma" för.. Hade gjort dillstuvad potatis och rökt lax (ja, laxen hade jag förstås köpt färdig..). När L såg dillen tyckte hon att det var gräs och att man ju inte kunde äta det. Då kom den... "Det är inte gräs. Det är dill. Det är sånt som är på chips." (Sa alltså mamman som inte låtit sin dotter smaka godis förrän hon nästan var tre år..). Och gissa om det gick att äta "gräset"? Japp, två små portioner. Det här bådar inte gott...