Föräldrar och fötter

Igår fick jag veta att pappa nu fått vätska i sin andra lunga. Ahh.... och att man på sjukhuset inte hade tid för honom just nu så han får ända sig till sin husläkare. Helt otroligt! Han hade vätska i ena lungan under hösten, genomgick penicillinkurer och värktabletter, diverse röntgen och undersökningar och det hela slutade med en operation i julas då han fick tömma ut vätskan och man tog en biopsi. Sedan var det ganska bra. Tills att han förra veckan gjorde en lungröntgen och det visade sig alltså nu att det kommit vätska i den andra lungan. Men hur sjutton kan de hänvisa honom till sin husläkare? Bara för att den ska remittera honom. Helt vansinnigt.

Det gjorde att jag tappade luften lite och orkar inte göra så mycket. Vill ju stötta mina föräldrar som har det tufft, men inser samtidigt att det inte är så lätt att vara enda barnet. Jag vill verkligen inte att detta ska bli en blogg där jag bara klagar och gnäller, men jag måste få skriva av mig lite. Den här bloggen är ju lite terapeutisk :-)

Och när jag ändå håller på och skriver om bekymmer så... när det gäller L:s fot så hade hon inte alls ont igår. Jag försökte få henne att hoppa och skutta omkring igår, men hon kände inte av foten. Hon kunde inte ens säga vilken fot det var hon hade haft ont i, så jag kände att det var lite onödigt att sitta på vårdentralen idag. Vi avvaktar helgen och ser om hon har ont någon gång, och i så fall blir det läkaren på måndag.

Okej, nu ska jag försöka tänka positiva tankar. Det är fredag. Det är fredag. Det är fredag.