Framsteg, träningsvärk & pistmaskin

Nu har det gått några dagar här & träningsvärken börjar göra sig påmind. Den finns där. Jag är väldigt trött i benen ikväll. I benen, knäna & vaderna.

Barnen har gjort ordentliga framsteg.Efter en timme i skidskolan i måndags kunde R sig ner för enkla backar. L rusar på och gillar att ta en svängom off pist. Fegast i den här familjen är helt klart jag!

L & jag har tagit ett par privatlektioner och jag har fått lite tekniktips så nu är det bara att nöta. Men det är jobbigt!

J & R har haft en liten kvällstradition.Om kvällarna har de dragit ut i pisten och åkt snow racer. En kväll kom J och båda småkillarna tillbaka helt lyriska. De hade fått åka med pistmaskinen upp på fjället OCH de hade sett en räv. Vilket äventyr!

Annars är det här trötta sällskapet om kvällarna. Vi är inte långlivade. Men visst, vi är uppe i tid och står redo när liftarna öppnar på morgonen.

Nu har vi två dagar kvar och jag tycker faktiskt att det är roligt att vara på skidresa. Alla tidigare gånger har jag tvingat mig själv ut i backar som jag egentligen inte vågat åka i.Och jag ser det inte alls som någon utvecklande utmaning, utan det har snarare hållit mig tillbaka & ökat på min rädsla. Denna gången har jag inte utsatt mig för några jättesvåra backar och det känns jättebra. Min barnbacksstrategi var nog inte så dum ändå :-)