Hon sitter när hon ska få sin mat, hon säger till på natten när hon behöver gå ut, hon har fattat galoppen med koppel och tom accepterat sin flytväst som hon hade under sin premiärbåttur i helgen. Vilken för övrigt också gick bra, så pass bra att hon somnade i min famn.
Eftersom det är 15 (!!!?) år sedan vi hade en valp så har jag kanske glömt riktigt hur det var. Eller så är W annorlunda än doggen D var. Emellanåt får hon spatt och bara bits, totalt uppspeedad och det enda som funkar är att säga NEJ och sedan gå där ifrån.
Ett sådant ryck hade hon i torsdagskväll, när J hade åkt en sväng till jobbet. Hon skällde ut fotbollsmålet som vi (dumt nog) använde för att skärma av så att hon inte skulle ramla ner från trädäcket. Jag gick in för att hämta något och plötsligt övergick hennes småbjäbbande mot skrik och jag rusade ut. Då hade hon surrat fast sig själv i nätet - underkäken & tungan var totalt fastsurrad och jag fick inte loss henne!! Skrek i panik att jag behövde hjälp och hoppades på att någon granne skulle höra mig. Vilket de som tur var gjorde och närmsta grannen med vän kom springandes. Efter att ha rusat in i köket och hämtat en sax och många panikartade (för mig och förmodligen W) minuter klippte grannen sönder nätet så att vi fick loss vår lilla pälsboll. Puh!! Jag var helt panikslagen, men lugnade mig lite när jag insåg att W åt både godis och drack vatten utan problem.
Och vi hade bara haft doggen D ett par dagar när hon blev getingstucken, så det är kanske så att det ska vara lite extra drama från början!
1 kommentar:
Så otroligt söt
/ Helen
Skicka en kommentar