De kom hem och smusslade med påsar och jag fick hålla mig undan en stund. Sedan åkte J & jag skjutsade L till teatern. På hemvägen berättade jag för R att vi skulle fika med grabbarna på jobbet på torsdagen efter dagis.
"Men då får vi hämta tårtan först." sa R. Jag förtydligade att jag tänkte köpa en tårta, inte baka själv. "Men det har vi ju redan gjort, den står i kylen". Jag sa att det nog skulle vara en överraskning men jag kunde låtsas att jag inte hade hört det. Han funderade en stund. "Mamma, är tårta överraskning?" blev nästa fråga.
Väl hemma blev R mycket bekymrad när han tydligen inte hittade "presentkortet". Han ringde pappa J med gråten i halsen och letade vidare med pappa i luren. "Nej, pappa, det ligger inte där... Men pappa, det kanske ligger i påsen med tårtan i kylen!" Så jag fick gå ut ut köket medan han letade i kylen, dock utan positivt resultat. Som tur var hittade han kortet till slut, satte sig vid köksbordet och började skriva.
"R, du vet att det är jag som fyller år imorgon va?"
"Ja."
"Men nu har jag ju sett kortet.."
"Men fy vad taskigt!"
Så han började skriva kortet. Efter F & R funderade han och frågade hur man stavar till från. Så med liiite hjälp blev resultatet så här. Och jag kan iaf se att det står FRÅN RASMUS GRATTIS & sedan är det en bild på mig med tårta & paket. Självklart!
1 kommentar:
Så gullig han är. Även om man egentligen nästan aldrig iaf blir särskilt överraskad så där det så kul med deras entusiasm. Våra fina kära barn. Kram !
Skicka en kommentar