Trött på mig

Ibland blir jag så trött på mig själv. Tänker hela tiden att jag inte ska stressa. Har alltid en massa saker som snurrar i skallen och försöker strukturera upp det så att jag inte ska stressa. Igår tex, hade L utvecklingssamtal kl 14.30. Tänkte att jag skulle försöka smita inom affären för att köpa kvällens kött som skulle marineras. Insåg att jag inte skulle hinna och bestämde mig för att inte stressa utan istället ta det lugnt. Började istället direkt tänka på när jag skulle kunna/hinna handla eftersom J är på resande fot och L skulle ha med en kompis hem efter skolan.

Men bestämde mig för att se om L ville skippa dansen på kvällen så att vi kunde ha en mysig filmkväll så här mitt i veckan. Väntade lite på att L skulle säga att hon inte ville till dansen eftersom kompisen inte skulle dit, jag ville inte vara den som föreslog att hon skulle skippa sin aktivitet. Frågan kom men sedan ändrade hon sig och ville dansa (jag hade inte outat mitt förslag) och självklart tyckte jag ändå att hon skulle gå på sin aktivitet... Jag vet, snacka om att jag inte kan bestämma mig.

Lämnade L på dansen och tog R med mig till Maxi för att handla inför kvällens middag. Så istället för att ta det lugnt så stressade jag. Så klart. Och när vi kom hem igen så packade jag upp och marinerade köttet medan barnen badade. Stressad. Barnen kom lite sent i säng och jag ännu senare. Det där med att jag inte skulle stressa sket sig big time. Jag är såå dålig på att inte stressa!

Jag försöker hela tiden få in så mycket som möjligt på minsta möjliga tid. Vill hela tiden vara så effektiv som möjligt och blir hyper när saker går för långsamt. Inte så att jag alltid måste ha något att göra för jag älskar att bara kolla på tv. Men jag vill inte att saker ska vara ineffektiva.

Inser att detta inte är någon positiv egenskap och att jag måste jobba med det. Jag ska inte stressa. Jag ska inte stressa. Jag ska inte stressa.