Sju mil & sju minuter

Men en skön helg i backspegeln kickar vi nu igång en ny vecka. Det blir så klart lite extra pussel när mannen är på annat håll och jag är extra tacksam över att jag har ett ganska flexibelt jobb.

Tidigare jobbade jag 7 mil hemifrån, och med en hel del resor till Sthlm, både över dagen och ibland med övernattning. Det var alltid stress. Och när L föddes blev det liksom värre att åka så långt om dagarna och hela tiden vara beredd att de skulle kunna ringa från dagis om hon blivit sjuk. Jag sa upp mig. Det var många som höjde ögonbrynen på det där statliga företaget - för där sa man inte upp sig! Där var man kvar till pension om man inte fick gå vid någon övertalighet. Och jag var ung med en ledarposition så det var ju jättekonstigt att jag själv sa upp mig. Men det gjorde jag och jag ångrar mig inte ett ögonblick!

Visst saknar jag några av mina kollegor, men de jag vill träffa träffar jag fortfarande. Och visst är det skillnad att gå från ett företag med hundratals anställda till ett med 5. På gott och ont. Och visst är det inte alltid helt komplikationsfritt att ens egen man är ens chef ;-) Men så glad jag är att jag tog beslutet! Jag tycker att jag stressar ganska ofta nu, men det är förmodligen en promille av hur jag hade stressat om jag jobbat kvar.

Nej, nu ska jag tänka på den gångna helgen och lugnet när jag kör till jobbet, vilket nu tar mindre än 7 minuter istället för de där 7 milen. Jag har faktiskt inte känt mig stressad en enda gång under helgen! Och ingen söndagsångest hade jag heller :-)