Halsmandel, blodprov och tårar

L hade ont i magen (igen) direkt på morgonen och jag berättade för fröknarna i skolan att det var en "mag-dag och att de skulle ringa om hon klagade mycket innan halv tio. Ja, eller annars med, men den öppna mottagningen hos husläkaren börjar 10 så då hade det ju varit läge att åka dit. Halv elva ringde en av fröknarna och det var bara att kasta mig iväg för att hämta L och åka till husläkaren.

Vi fick vänta ganska länge innan vi (sist av alla) kom in och doktorn började undersöka L lite. Hon trodde först att L hade halsfluss för hennes enda mandel var stoor och hon hade svullna körtlar under hakan. Det hade inte förvånat mig för L har ju flera gånger haft halsfluss utan att klaga på ont. Men ett halsprov senare kunde vi utesluta det, tack och lov!

När det var dags för provtagning så sa jag att det brukar vara svårt att hitta blod i armvecken på L så då blev vi hänvisade upp på sjukhuset när Emlaplåstren hade fått verka. När vi kom dit och suttit där och väntat ett tag idiotförklarade de sköterskan som skickat dit oss eftersom man skulle kunna tagit proverna genom stick i fingret. Men eftersom L nu haft Emlaplåster så tänkte man ändå ta blodprov från armvecket. Det blev lite traumatiskt eftersom när det närmade sig sticket så blev L uppjagad och rädd och när det väl stack så gjorde det jätteont på henne. Eftersom hon spände sig så gjorde det ju säkert ännu ondare och i kombination med att det var svårt att hitta blodkärl så blev det ingen bra erfarenhet för L. Och det gjorde ordentligt ont i mammahjärtat när hon sa "men ni lovade att det inte skulle göra ont" eftersom vi sagt att det inte skulle kännas så mycket nu när hon hade haft plåster med bedövningssalva. Usch... 

En glass som plåster på såren gjorde susen och som tur är har magen inte gjort mer ont idag. Nu har vi avslutat dagen med att läsa Bamse och dricka en kopp te. Nu hoppas jag att L vaknar upp utan ont i magen imorgon också.